Klädkoden i skolan

Rektorn för en skola i Göteborg har beslutat att eleverna inte får ha på sig mjukisbyxor och midjeväska i skolan. Hon sa också att skolan inte är för alla... Och nu kommer det röster som ifrågasätter detta agerande - föräldrarna, politiker och även ministrar talar högt och bestämt...

I stället för att försöka förstå varför kom denna regel i skolan så lyfter man "frihet", "rättigheter" och sådana ämnen för att försvara något som inte är värt att försvara - det vill säga att en viss klädkod kan vara en del av normbrytande agerande. Att ha på sig kläder som passar till skolan och inte symboliserar våld/gangsterkultur/negering av samhällets moral är något så självklart som det bara kan vara...

Anti-socialt dominansbeteende

"Det finns ett gammalt uttryck som lyder: »Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål.« Detta är också essensen i Broken Windows-teorin; en kriminologisk teori som gör gällande att varje tecken på brott, anti-socialt beteende eller normbrytande uppmuntrar till mer brottslighet, inklusive grövre brott. För den som ägnar sig åt anti-socialt dominansbeteende mot lärare, bibliotekarier och busschaufförer är nästa steg att angripa poliser, brandmän och ambulanssjukvårdare."*

Det görs nästan ingenting för att motverka denna sortens problematik. I stället fokuserar sig politiken och medierna på grövre brott såsom mord, rån, våldtäkter. Men de är bara som en topp på en isberg - synlig men inte den enda som är farlig...

* Fredrik Kärrholm "Gangstervåld"

"Assisterad dödshjälp"

Någon har kommenterat under en artikel gällande aktiv dödshjälp:

”En sällan diskuterad anledning till att många förespråkar läkarsmedverkan vid dödshjälp av olika slag är nog att doktorns medverkan ger det hela en officiellt sanktionerad, professionell prägel och avlastar skuldkänslor.”

 Sannolikt är detta en anledning varför önskas lagstiftning och inkoppling av läkare. Men om man anser att självmord är det ultimata sättet att använda friheten så är det inte orimligt att önska att den som vill vara helt fri måste ta hela ansvaret. Det är ju en bra regel att säga ”så mycket frihet som ansvaret”, eller?

 Och dessutom en sak till – om en av de viktigaste argumenten i hela diskussionen om ”läkarassisterad självmord” handlar om att minska lidande så är det enligt mig oetiskt, oacceptabelt och även ologiskt att placera döden i en lång rad av olika medicinska verktyg. Det är absolut orimligt att i den moderna läkarkonsten anse att döden är den starkaste smärtlindrande och ångestdämpande ”medicin”…

Assisterad självmord – oxymoron eftersom då är det inte ”själv”-mord utan ”med”-mord… Eller?

Musikentusiaster

Någonstans i Dalarna är vissa bilister så stolta över hur många högtalare de har i sina bilar att vanliga människor inte kan sova eller vila. Polisen står handfallen och menar att de inte har verktyg för att ingripa. Idag åker någon minister dit för att "lyssna på plats" vad som kan göras. Hoppas han hör något i detta oväsen...

Men varför inte bara böta, böta, böta alla de dummaste för ordningsstörning eller liknande? "Money talks" så kan även böter hjälpa till med att göra litet tystnad...

Skuldkänsla

En reporter på SverigesRadio beskriver "en skuldkänsla" när hon möter utsatta människor på Rodos där ett migrantläger brunnit nyligen ner två gånger. Känner sig själv "privilgerad" och mår något bättre när hon får lida litet grann när andra branden kommer och orsakar att hennes ögonen rinner, hon kanske gråter samtidigt... 

Man bör känna skuld när man gjort (eller inte gjort) något och på det sättet sårad/skadad andra människor. Hon går inte alls på djupet varför hon känner vad hon känner. Är det kanske på det sättet hon är "privilgerad" - för att hon inte behöver fundera kring detta...?

Okända ministrar

I morse hörde jag på radio en intervju med en minister - han har berättat hur Sverige jobbar för att påverka situation i Belarus. Nämligen har man fryst några gemensamma projekt för att inte skicka pengar till statliga institutioner med koppling till deras regering. Det som var konstigt för mig var att mannen som pratade var en minister för internationellt utvecklingssamarbete... Aldrig hört om detta... Behövs det överhuvudtaget?

Det finns fler ministrar som man inte hör så mycket om:

Jämställdhets­minister samt ­minister med ansvar för arbetet mot diskriminering och segregation

Energi- och digitaliserings­minister

Landsbygds­minister

Socialförsäkrings­minister

Minister för högre utbildning och forskning

Utrikeshandels­minister och ­minister med ansvar för nordiska frågor

Lugnande beteende

Det finns stökiga barn/ungdomar i skolan och det känns som att ingen kan göra något åt deras dumma/farliga/kränkande/ibland kriminella beteende.

Det är helt naturligt att det är svårt att lösa stora problem men det man ser på olika möten är så meningslöst ibland. Man pratar och argumenterar, inventerar det som man gjort och berättar hur duktig man är men sedan kommer det aldrig till någon handling. 

Det räcker inte att bara beskriva situation och påpeka det som fungerar eller inte fungerar. För att ta tag i problemet behövs att de som ska ta ansvar förändrar sitt arbetssätt, börjar få kontakt med verkligheten, skapar tydliga gränser och kräver respekt för dem själva och andra. Men för att påbörja denna process är det nödvändigt att komma i kontakt med sig själv och kunna avstå lugnande beteende och göra det som är riktigt.

Straffrabatter för unga

Enligt polisen pågår just nu ett 50-tal gängkonflikter i Sverige. Gängen rekryterar barn för att utföra brott eftersom på grund av generösa ungdomsrabatter och systemet med ungdomsvård har det varit effektivt för att inte riskera hårda straff... Man kan då säga att sådana rabatter har som bieffekt att fler barn lockas till kriminalitet i stället för att göra det svårare. Kanske är kortare fängelsestraff något som underlättar att sluta leva i kriminaliteten men rabatterna kan vara något som gör det lättare att påbörja det kriminella livet...

Brottslighet bland barn

Det sägs nuförtiden med klart språk att det finns barn så unga som 8 år som regelbundet begår brott. Det sägs också att ansvaret för att hantera detta ska ligga på socialtjänsten, skolan, polisen men det är så sällan man pratar om att det är föräldrarna som är ytterst ansvariga för sina barn. Är det så att föräldrarna inte känner till att de skall samarbeta med myndigheterna så får barnen en tydlig signal - att samhället är maktlöst, kan inte göra någonting för att motverka deras brottsliga beteende och då är det kört...