Det finns stökiga barn/ungdomar i skolan och det känns som att ingen kan göra något åt deras dumma/farliga/kränkande/ibland kriminella beteende.
Det är helt naturligt att det är svårt att lösa stora problem men det man ser på olika möten är så meningslöst ibland. Man pratar och argumenterar, inventerar det som man gjort och berättar hur duktig man är men sedan kommer det aldrig till någon handling.
Det räcker inte att bara beskriva situation och påpeka det som fungerar eller inte fungerar. För att ta tag i problemet behövs att de som ska ta ansvar förändrar sitt arbetssätt, börjar få kontakt med verkligheten, skapar tydliga gränser och kräver respekt för dem själva och andra. Men för att påbörja denna process är det nödvändigt att komma i kontakt med sig själv och kunna avstå lugnande beteende och göra det som är riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar