En reporter på SverigesRadio beskriver "en skuldkänsla" när hon möter utsatta människor på Rodos där ett migrantläger brunnit nyligen ner två gånger. Känner sig själv "privilgerad" och mår något bättre när hon får lida litet grann när andra branden kommer och orsakar att hennes ögonen rinner, hon kanske gråter samtidigt...
Man bör känna skuld när man gjort (eller inte gjort) något och på det sättet sårad/skadad andra människor. Hon går inte alls på djupet varför hon känner vad hon känner. Är det kanske på det sättet hon är "privilgerad" - för att hon inte behöver fundera kring detta...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar